oktober 24, 2010

Är det farligt för ungdomar att vara på internet?

Då och då blåser pressen upp ett ofta tragiskt fall där något har hänt en ungdom, ofta med hänvisning till att internet var källan eller början på problemet. Inte för att jag inte inser att riskfaktorer finns och att tragiska saker sker, men hur stort är egentligen problemet och hur behandlar vi det?
Jag läste ut Elza Dunkel’s bok; Vad gör unga på nätet? för ett tag sedan, en bok sprängfylld med mycket intressanta teorier om hur vuxna i samhället behandlar ungdomar och dess förhållande till internet.
För det första: Vad farorna för unga är på internet skiljer sig markant beroende på vem man frågar och var, svaret kan säkert variera från vulgärt material, till ”grooming” till virus och andra tekniska besvär, ja mycket finns det att frukta…
Om man skall försöka teoretisera upp en realistisk bild om vad som är ”farligt” för unga med internet hamnar nog exponering för virus eller identitets-stöld långt över risken att utsättas för ”grooming”, åter igen; visst finns risken men i siffror mätt och med en dos realism så är inte hotbilden så extremt stor.
Risken för unga att ensamma på kvällen bli utsatta för överfall i någon form ter sig nog större än att något liknande sker på internet, hur skall vi skydda ungdomar då? Vissa företag skapar vinst genom att sälja filterprogram för att skydda unga, men i verkliga livet finns det inga filter att tillgå, för det hade väl vart frihetsberövande att inte låta sina barn lämna hemmet?

Panik för exploatering verkar bara förkastas till nytt och inte gammalt egentligen, som vi har sett så många gånger innan — från sataniska meddelanden på rock-vinyler till att ungdomar som spelade ”Doom 2” skulle bli våldsamma seriemördare, och nu med internet och all dess information som på oändligt många vis kan förgifta ungas sinnen.
Maktutövningen och stereotypiseringen av ungdomen från vuxna gör egentligen ingen skillnad, en oanständig banner kanske kan uppröra en ungdom men det kommer knappast förstöra dom för livet, en människa som är sjuk nog för att försöka sig på övergrepp mot barn kommer försöka göra så oavsett plattform.

Det finns alltid något som vuxna oroar sig för att deras barn skall exponeras för, och även om det är en god sak att föräldrar oroar sig för vad deras barn kan exponeras för kanske vi borde se över metoderna till vilket vi försöker ”lösa problemet”, i dom flesta fallen tvekar jag på att vi gör ungdomar någon enorm tjänst, för det finns något annat.
Hur klyschigt det än må vara så måste en fungerande och öppen kommunikation med den yngre generationen ändå vara det bästa alternativet, om vi enbart försöker diktera deras liv fram tills det att de är myndiga kommer vi bara skjuta ett problem åt sidan och öppna för ett annat.

// Glenn

Annonser
oktober 6, 2010

Reflektioner på lektioner!

Ibland tar det en stund att få lite koll på sina intryck.

Som jag har skrivit tidigare var detta mitt första tillfälle som lärare med egen lektionsplanering och full kontroll, för att summera var det katastrof.
Inte nödvändigtvis fullt negativt dock, men jag såg så många brister i min planering och så många saker att förbättra på bara på ett par lektioner att man undrar lite hur man skall bearbeta allt.

Besök från VFU-ledare och representant från universitetet gjorde ju inte direkt saken bättre, även om jag uppskattar deras närvaro – vem skall annars  se till att jag i slutet av min utbildning är en kapabel lärare?

En liten ridå som lyftes från mina ögon var faktumet att man har distanserat sig så från det teoretiska regelverket under inriktnings utbildningen, VFU-ledaren förespråkade det som att det bara var en tenta gjord, och även om det för ett ögonblick var sant så vill jag påstå att den pedagogiska ”introduktionen” inte är bred nog, eller kanske lång nog, man hade kunnat spara hållbar utveckling till senare och haft något mer relevant.

Angående lektionerna i sig gick dessa relativt bra, utöver min nervositet fick jag ganska bra respons och hade god kontakt med eleverna, som förhoppningsvis tog till sig materialet.

Innan funderade jag mycket på vilket sätt jag skulle mottagas, för jag är ju bara en lärarstudent och inte deras lärare.
Jag visste väl att då materialet jag presenterade ingår i deras ordinarie kurs (dvs. dom behöver komma ihåg vad vi studenter försöker lära dom) så skulle jag få visst gehör, men hur frivilligt detta skulle vara från elevernas sida kan man enbart spekulera i.

För när jag själv gick på gymnasiet var det ingen som brydde sig om lärarstudenter, herregud sicken värdelös inställning man hade.
Och visst kunde man ana denna attityd hos ett par enstaka elever på lektionerna, det var dock en sådan övervägande majoritet som visade intresse att det inte spelade någon roll, vilken betydde mycket för min personliga växtprocess.

Ett annat skäl kan mycket väl vara att vi har en väldigt bra LLU, som la ned det nödvändiga förarbetet och som på ett bra sätt sköter sin klass, mycket pedagogiskt nyttig kunskap att hämta där.

Allt som allt var det en väldigt givande upplevelse, man fick någon slags realisation och var man är och vart man är på väg, gött!

// Glenn

oktober 1, 2010

Första lektionen avklarad.

Med till synes blandade resultat får jag endå konstatera att jag hanterade  situationen relativt väl, min lektion var ett två timmar långt pass med en 10-minuters rast någonstans innan halva tiden var gången.

Något jag är beredd att erkänna rakt av är att min lektionsplanering var HELT fel, det är ingen tvekan om saken, jag hade helt fel infallsvinkel och fick detta utpekat för mig på ett ärligt men konstruktivt vis, andra delen gick på grund av detta otroligt mycket bättre.

Det är fortfarande lite tidigt för några riktiga reflektioner, men idag har jag lektion två och kommer under helgen skriva lite mer konkreta intryck när min hjärna har sorterat informationen.

// Glenn

september 28, 2010

På torsdag drar det igång!

För att sträva bort från den bittra cynismen jag har haft som tema tänkte jag passa på att skriva lite om vad som händer ute på min VFU-plats!

På torsdag kommer jag hålla min första lektion i Mediekunskap, hittills under min VFU har mycket tid gått åt till att planera denna lektionen in i minsta detalj, även om jag är väl medveten om att saker KOMMER GÅ FEL, det är bara fullständigt oundvikligt.

Det står Public Service och Medieideologier på menyn, jag har förberett en förhoppningsvis intressant Powerpoint och skrivit stödord och gjort ett underlägg för diskussioner kring ämnena, allt för att göra vad jag endå måste påstå inte är för eleverna de mest intressanta ämnena inom medieundervisning underhållande.

På checklistan finns även två separata seminarieövningar för torsdag samt fredagens lektioner!

Kommer slänga upp ett par inlägg till under veckan för att dokumentera processen.

// Glenn

september 28, 2010

Mänskliga rättigheter?

Snubblade över denna länk för ett tag sedan: http://torrentfreak.com/france-starts-reporting-millions-of-file-sharers-100921/

Jag kan väl knappast vara den enda som tycker det här är helt jävla sjukt, multinationella företag har med andra ord så stort inflytande att en lag som denna har blivit verklighet? Det är i alla fall mitt synsätt, dom förvandlar musklick till brott nu för tiden uppenbarligen.

Det ska bli intressant att se hur detta påverkar den digitala mediekonsumtionen i Frankrike, finns det tillräckligt vettiga alternativ eller kommer folk chansa eller hitta nya alternativ? Själv tror jag på det senare.

// Glenn

september 23, 2010

Upphovsrätt – Del 2

När jag skummar igenom mitt första inlägg på ämnet ser jag att det verkligen ser upp som att jag vill slopa all upphovsrätt och att alla som laddar ner upphovsrätts skyddat material gör helt rätt, jag vill därför klargöra att mitt ställningstagande i frågan inte än är gjord.

Varför? Jo för att självklart skall musiker, filmskapare och andra kreativa människor ha rätt till kompensation för sitt arbete, det tror jag inte någon som uppskattar kultur säger emot.
Mitt problem (och många andras som jag har förstått det) är för det första att den ekonomiska kompensationen som krävs för produkter växer ganska kraftigt medans produkten i sig är varierande, dom flesta av oss har antagligen upplevt besvikelsen av att ha köpt något för att sedan upptäcka ett stort missnöje med produkten efter att ha testat den, jag vill här använda tv- och datorspel som exempel; för att motverka att folk piratkopierar spel för att testa produkten finns det så kallade ”demoversioner” som är ett smakprov av produkten man kan prova innan konsumtion.
En fantastisk idé kan man tycka, problemet är bara att det är företaget som har kontroll över vad innehållet i ”demo’t” skall vara, detta samt en varning om att demo’t inte motsvarar den färdiga produkten gör att du fortfarande inte riktigt vet vad du får innan du har lagt ner pengar på produkten.

Ett annat problem är reklamation, tänk dig att du spelar en grymt bra demo och bestämmer dig för att lägga ner pengar på produkten, du kommer hem och öppnar kartongen; sätter i spelet och får en besvikelse i att standarden inte är vad du trodde den skulle vara, du går tillbaka till affären och vill ha pengarna tillbaka men detta är inte möjligt; för att du har brutit förpackningen.
Om jag köper ett äpple på konsum som visar sig vara ruttet på insidan kan jag antingen få ett nytt äpple eller pengarna tillbaka, köper du ett spel som är ruttet skall du vara glad om butiken köper tillbaka det (självklart reducerat pris) eller ger dig ett byte.

Risken involverad i att spendera den stigande summan pengar på en produkt leder därmed till piratkopiering, människor vill se till att de inte har slösat sina pengar.

Självklart finns de även dom som enbart piratkopierar utan ambitionen om att någonsin lägga ner pengar på en produkt oavsett hur bra den är, jag tror dock att den här gruppen människor är mindre än vad man kan tro och absolut inte exklusivt existerande inom piratkopiering.

Men skaparna då? Jo dom skall självklart ha sina pengar, något dom får genom sin skapandeprocess vanligtvis (lön, ja.) intäkterna från den färdiga produkten går nästan alltid enbart till företagen som säljer, marknadsför och distribuerar produkten.
Dessa företag skall självklart ha sin del av kakan för att fortsätta sänka sina pengar på nya artister/kreativa människor, frågan är väl hur mycket vinst per kopia dom är nöjda med, för back går dom inte (ett möjligt undantag skivindustrin men enligt mig så gjorde dom en allt för enorm vinst under cd-skivans guldår och förväntar sig därmed en högre årlig inkomst än vad de egentligen skulle behöva).

Personligen så tror jag att om stora företag som tidigare gjort enorma vinster på medier som nu börjar bli förlegade låg i framkanten av utvecklingen av nya medier och distributionsvägar istället för att gråta över att deras monstruösa intäkter nu inte är lika stora, och försöker göra brottslingar av alla från 15åringen som laddar ned nya Britney Spears skivan till medelålderns mannen som inte vill spendera 750 spänn på ett nytt tv-spel som tar 6 timmar att köra igenom så kommer de kunna se en bättre framtid.

// Glenn

september 20, 2010

Upphovsrätt

Fortfarande inte riktigt frisk och det kanske syns på ett inlägg som detta men jag kände för att skriva något för att bryta min tråkiga 1 post i veckan trend med några kortare funderingar och högre frekvens.

Dagens ungdomar föds in i en relativt digitaliserad värld och har således tekniken vid sina fingertoppar genom sin uppväxt.

Internetkulturen legitimerar på sätt och vis piratkopiering och ”stöld” på ett helt annat sätt än traditionella medier där vi i princip får höra hur fel vissa människor gör, på internet där all information i grund och botten bara är ettor och nollor behandlas upphosrättsskyddat material helt annorlunda, det finns ingen fysisk kopia, det är svårt att spåra spridning och hittills har inte speciellt många fått erfara någon konsekvens av sitt agerande.

I tidningarna läser vi inte allt för sällan om dessa grova brott sett ur fingerpekande stackars företags ögon och på internet pekar diverse stora hemsidor ut sig själva som en modern Robin Hood, för alla har rätt till kultur.
Vem lyssnar ungdomarna på? Exempelvis tidningsläsande är inte alls högt eller anpassat till deras målgrupp och på internet kan de diversifiera sin information så till den milda grad att det kan passa deras humör, spridningen av upphovsrättsskyddat material har funnits nästan sedan begynnelsen och den rättsliga motpolen och konsekvenser är ett relativt nytt fenomen.

I det aktiva val, den uppväxtmiljö och den attityd som genomsyrar ungdomens existens på internet är det la föga en förvåning vad resultaten blir.

Moralens pekpinne når inte fram när det är så lätt att hålla sig undan, även om man i skolan skulle införa obligatorisk skrämselpropaganda är det för lätt att hitta en motpol.

Del två kommer inom kort.

// Glenn

september 16, 2010

Sjuk…

Hösten är här och den första förkylningen på ett tag har satt sig i kroppen, dags att skriva ett inlägg!

Den allmänna uppfattningen om datorer och internet har förändrats så enormt mycket sedan dess introduktion i svenska hem, när jag var runt 15-16 var det LAN som gällde, vi delade med oss av all möjlig information, spelade spel osv. Vid den här tiden var det inte speciellt accepterat att spendera en större mängd timmar på att alstra kunskap om datorer, man fick gärna sitta och testa en stund och förundras över tekniken men om man fastna var man nörd, och då menar jag den negativt laddade stereotypen, inte den som finns idag.

Det är svårt att som gammal ex-nörd inte bli lite upprörd över samhällets på senare dagar nyfunna acceptans för nördar, inte helt omöjligt är det avundsjukan över att dagens nördar inte alls får ta så mycket skit som man själv fick för sitt intresse…

Det är med andra ord bättre idag och inte förr, lyckligt lottade ungdomar!

Integrationen av vårt sociala liv på internet har växt så det knakar, det finns en plattform inte bara för traditionella ”spelnördar” att göra sin grej, utan även andra nördgenrer som kanske inte har känt av stereotypen lika mycket, fotonördar, literaturnördar, matlagning osv osv osv.

Denna har i mer eller mindre grad gjort oss alla till någon form av nörd då tillgängligheten i sverige på både internet och ditt intresse ligger så nära till hands, under de åren jag själv var aktiv spelnörd byggde jag upp ett socialt nätverk av vänner med liknande intressen inom samma spel, allt över internet som var helt separat från de vänner och det liv jag levde när jag inte var uppkopplad, det var en helt annan form av gemenskap och acceptansen var strålande då vi alla satt i samma sits över vårt intresse.

Med de sociala mediernas uppgång har den delen av ens liv som tidigare hölls separat gjort sitt intåg, något som har eskalerat i att jag har folk som narrade mig för mitt intresse på gymnasiet som ”vän” på facebook, till och med min mamma har facebook, vid denna punkten i tidslinjen insåg jag att jag inte längre realistiskt sett ens skulle behöva gå utomhus, det jag tidigare hade separat fanns nu även på internet med sociala mediers popularitet genom taket.

Nu har nästa steg visat sig, *trumvirvel* http://us.battle.net/en/realid/ – Blizzards Real ID, nu kan jag koppla facebook till mitt spelintresse!

Mitt under lång tid sjunkande intresse för spel gick genom botten, varför skulle jag någonsin vilja att mina ”vänner” på facebook kan se hur mycket tid jag lägger på ett spel? Det kanske bara är för att jag är uppväxt med spel som en tabu men det känns så otroligt fel, den perfekta anledningen till att lägga ner.

Att sociala medier har blivit så stort att en gigant inom spelindustrin väljer att integrera sig med den betyder att vi är på väg in i en era som åtminstone jag inte känner mig bekväm med, sammankopplingen av allt du kan relatera till på internet är en kartläggning av hela din person.

Ungdomar som i skrivande stund föds in i en värld där hela deras persona kan kartläggas bara genom att du är vän med dem på facebook är ett näst intill skrämmande faktum, och vem informerar dem om detta? Jag tvekar starkt på att en 15åring läser licensavtal, ironin landar nog i faktumet att medieforskare nu måste kartlägga ungdomars aktiviteter på internet så att vi som blivande medieutbildare skall kunna informera dem om att det för många redan är för sent, den informationen som de har gett upp kommer alltid att finnas där.

Finurliga idéer om sammanlänkningar som gör saker ”lättare” eller mer effektiva har ett pris som inte många har förstått, nu skall jag försöka sova bort min feber och se om jag kan klura ut hur man kan lösa problemet.

PS. Tur att jag har ett alias på denna blogg, fast jag heter Glenn, det gör alla i denna staden! DS.

// Glenn

september 8, 2010

Mänsklig interaktion

I morse vid/på spårvagnen hände något extremt märkligt, en väldigt berusad kvinna följer efter mig på vagnen och sätter sig brevid mig och sluddrar de mest oförståeliga meningar jag någonsin hört yttrats och följer sedan upp detta med att lägga sitt huvud på min axel.
Klockan var ca. 9.30 på morgonen och i min trötthet hade jag väldigt svårt att förstå mig på situationen så till den grad att jag kunde hantera denna.

Anledningen till att jag tar upp detta är utöver att det var en obehaglig/rolig situation är att den har ledsagat mig till denna dags blogginlägg; mänsklig interaktion.

Utöver vissa i min uppfattning meningslösa böcker om vett och etikett så finns det inte direkt uttalade riktlinjer för hur man skall agera i samhället, mestadels skapas ju denna av interaktion med andra människor och dina föräldrar skolar dig in i ett beteende som är accepterat av samhället.

Ute på stan kan har anonymitet i folkmassan en helt annorlunda betydelse än den på internet och därav är spelreglerna helt annorlunda, chansen är troligtvis inte särskilt stor att du ställer dig inne i nordstan och gapar könsord åt en kassörska om du inte gillar priset på en vara, men om du under pseudonym har kontakt med någon på blocket kanske du tar en helt annorlunda ton, innebär detta att vi kan kompromissa med våra sanna känslor i det ”verkliga livet” eller att anonymiteten på något vis korrumperar vårt inpräntade beteendemönster? Vad var min lösning till problemet med den alkoholiserade damen på vagnen? Tystnad… Men att skratta åt filmdokumenterade fyllon på YouTube hade säkerligen vart roligt.

Jag såg ingen illvilja mot denna dam utan snarare sorg över att hon beter sig som hon gjorde, men egentligen har jag väl ingen rätt till att döma henne utifrån vad jag tycker är ett passande levnadsmönster (jag har ju endå bara ärvt mitt mönster av mina föräldrar och samhället), hon verkade inte bry sig ett skit om min åsikt.

På samma sätt skakar jag på huvudet när jag läser exempelvis kommentarer på YouTube eller inlägg på ett stort och kontroversiellt forum, vad manar människor att här falla utanför ramen? Är vi så extremt fria från samhällets kedjor under anonymitet att vissa måste få ett utlopp?

Personligen tror jag att karaktärsbrytningen både kan bidra och motveckla den personliga utvecklingen, speciellt hos ungdomar som är i processen att utveckla sin identitet, åt ena hållet får man en sandlåda där man kan leka med sin identitet i form av internet, å andra sidan behöver ju inte resultatet vara något positivt varken för individen eller involverade personer.

Skall börja läsa boken Vad gör unga på nätet? av Elza Dunkel, kanske finner jag där teorier som kan leda till fler inlägg på detta ämne.

//Glenn

september 3, 2010

Källkritik och ”Nyheter”

Detta blir la mer av ett klagomålsinriktat inlägg än något försök till seriös debatt, men för att förstå konceptet till vår blogguppgift är det la övning som gäller.

Med expansionen av internet och sociala nätverk har det skapats ett flertal nya och alternativa nyhetsflöden med information om det mesta,
i tidigare skeden har samhället förlitat sig till en eller ett fåtal källor för nyheter där möjligheten att vara selektiv inte direkt har funnits eller varit begränsad; med internets växande betydelse för samhället har jag på senare tid intalat mig själv att dessa nyhetsflöden börjar korsa varandra mer och mer.
Källhänvisningar till internetforum i tidningar, nyhetsintag och distribution via twitter och facebook på tv (mestadels amerikanskt, men det kanske bara är en tidsfråga innan det är fullt integrerat även här), med additionen av alla de ”fantastiska” teknologiska framsteg som görs inom medier har jag börjat fundera på vilken effekt detta har på nyhetsflödet som helhet.

I takt med integrationen av alla informationsmedier i samhället växer antalet nyhetskällor, kommer vi komma till en punkt där det är svårt att med enkelhet bekräfta information från en källa? eller blir det tvärt om och all information centreras till en enda källa, och i så fall vem eller vilka skall se till att all denna information är korrekt? För alla kan ju inte vara grävande journalister.

Visst är tankegången smått paranoid eller konspiratorisk, det kanske är därför det är interessant att teoretisera om, så länge jag kan minnas har man förlitat sig till medier för att få sina nyheter, nu när alla på internet kan bidra till detta nyhetsflöde undrar man om det blir mer eller mindre trovärdigt material som publiceras hos de stora aktörerna, dom kanske borde lägga in journalistik kårens hederskodex som en klasul du skriver på i bredbandskontraktet?

Skall bli spännande att se vart det hela tar vägen, det är ju inte direkt lätt att klara sig utan alternativen vid det här laget.

// Glenn